”Allt jag tog med mig fick plats i min lilla väska”, säger Luisa. ”Jag tog mina kläder, mina anteckningsblock och några böcker. Och lite tyg som jag syr kläder till min lillasysters docka med.”
Luisa är 12 år och en av över en miljon människor som har flytt till Colombia från grannlandet Venezuela, på grund av matbrist, ekonomiska svårigheter och ökade våldsamheter.
”Jag korsade gränsen med min pappa men han var tvungen att åka och jobba på ett ställe dit jag inte kunde följa med, så han lämnade mig här med min mamma”, säger Luisa.
”Allt jag tog med mig fick plats i min lilla väska.”
”Jag var ledsen över att behöva lämna Venezuela eftersom jag visste att jag verkligen skulle sakna mina släktingar. Men jag var också glad eftersom jag skulle få träffa min mamma igen. När vi sågs gav vi varandra en stor, stor, stor kram.”
Att migrera till Colombia innebar en stor förändring för Luisa. Hon kände inte till omgivningarna, folk pratade konstigt och använde andra ord för saker och ting och hon hade inte längre sina vänner och släktingar omkring sig.
Flickor är speciellt utsatta när familjer är på flykt. I Colombias gränsområde där Luisa bor finns att antal väpnade gerillagrupper som har stridit mot regeringen och varandra i decennier. Organiserad brottslighet, narkotikahandel och människohandel är väletablerat och våld förekommer ofta.
”I början gick jag inte ut så mycket men sedan vande jag mig vid det och folk lärde mig var affärerna och andra saker finns.”
Luisa var tvungen att sluta skolan när hon flyttade och hon saknar sina klasskompisar, lekparken och gallerian hon brukade gå till när hon bodde i Venezuela.
Idag går hon till Rädda Barnens barnsäkra plats, där hon har möjlighet att träffa vänner, leka och lära. Enligt lag så har barn från Venezuela rätt att gå i skola i Colombia men eftersom det nu är så många människor på flykt i området så är skolorna fulla.
”Jag gick i skolan till årskurs sex”, säger Luisa. ”Jag missade bara två månader på slutet. Min mamma letar efter en plats för mig på en skola här.”
”Det bästa med att bo i Colombia är att jag har fått vänner, jag kan vara med min mamma, vi har ett litet hus och att jag får vara med min nya lillasyster.”
Luisa vill bli flygvärdinna, resa och lära sig en massa nya språk. Ibland när folk inte är så optimistiska och säger att något är omöjligt så säger hon:
”De lätta sakerna? Jag har redan erövrat dem. De svåra sakerna? De händer redan. Det omöjliga? Jag har inte gjort det än men jag kommer att göra det.”
* Namnet har ändrats.
