Leen, 11, kommer från Damaskus i Syrien. Hon kom till Sverige som flykting för fem år sedan. Hon bor i norra Sverige med sin familj. Hennes minnen av hemmet i Damaskus är både fridfulla och våldsamma.
”Vi bodde i en mysig lägenhet. Min bror och jag hade vårt eget lekrum”, säger Leen om deras hem.
Men det pågående kriget var alltid nära.
”Jag var hemma hos min moster och behövde gå på toaletten”, säger Leen. ”Men jag var rädd för bomber… Och efter att jag bråkat med min mamma en lång stund, så gick jag… Och då exploderade en bomb i närheten. Jag hade sönder toalettlocket; jag var så rädd.”
”[Kriget] blev normalt. Vi hade roligt. Jag fick följa med mamma till jobbet. Och för det mesta hände ingenting.”
Leens pappa reste till Sverige först. Han betalade för att bli smugglad över havet till Grekland i Europa som så många andra. Han reste vidare till Sverige och sex månader senare fick hans familj också komma till honom, resandes tryggt med ett vanligt reguljärflyg.
”Jag trodde inte att det var pappa”, säger Leen om att träffa sin pappa på flygplatsen i Stockholm efter att inte ha setts på ett halvår. ”Men sedan kände jag igen honom. Och han kom emot oss och jag kramade om honom.”
Ibland är det svårare för föräldrar att skapa relationer i ett nytt land. Rädda Barnen jobbar med nyanlända familjer, att stötta och hitta sätta som gör det möjligt för dem att hitta vänner och en samordnad social miljö. Att känna sig trygg att och ha kontroll är viktigt när man känner sig fram i ett nytt samhälle och miljö.
Barn knyter vanligtvis an till sin nya miljö snabbare än sina föräldrar. Leen började skolan med en gång, gick med i scouterna och spelade fotboll ett tag i sin nya hemstad i norra Sverige.
”En bra vän är snäll och bryr sig om andra”, säger Leen. ”Och stannar hos dig och stöttar dig.”
”Min mamma och pappa är mina förebilder”, säger Leen. ”Det är som en ‘tidsmaskin’ när jag ser på dem. De har det som jag vill ha det längre fram i livet.”
