”Vi korsade floden i en kanot”, säger Adriana*. ”Jag var lite rädd men jag var tvungen att göra det.”
Adriana, 14 år, har flytt från Venezuela. Hon bor strax intill flodgränsen i Colombia med sin mormor, moster och två av sina yngre systrar. En yngre syster och bror är fortfarande kvar i Venezuela. Hennes mamma och pappa är båda döda.
”Min dröm är att vi kan alla vara tillsammans igen.”
”Vi kom hit eftersom vi inte hade någonting där”, säger Adriana. ”Ibland hade vi inget att äta och inga pengar att leva på. Vi kunde inte gå i skolan, ibland fanns det inget vatten.”
Krisen i Venezuela har tvingat nästan fem miljoner människor att lämna landet. Ökade våldsamheter, brist på mat och en kollaps av grundläggande samhällsfunktioner såsom skolor och sjukvård har gjort tillvaron outhärdlig.
”Det är bättre här i Colombia än i Venezuela”, säger Adriana. ”Därför att vi inte är lika hungriga här som vi var i Venezuela. Det är jobbigt här också men det är lite bättre.”
Barn och speciellt flickor på flykt är utsatta. I Columbias gränsregioner råder en skör fred mellan olika gerillagrupper, regeringsstyrkor och andra militära styrkor vilket innebär att rekrytering av barn är ett verkligt hot. Det finns etablerade nätverk för barnprostitution och den ständiga närvaron av beväpnade män innebär att utnyttjande av barn är vanligt förekommande.
Adriana var tvungen att sluta skolan när hon lämnade Venezuela men nu går hon till Rädda Barnens barnvänliga plats nästan varje dag. Det är en plats nära hennes hem där hon kan känna sig trygg, träffa andra barn och lära sig saker. Hon älskar slöjd och bild mest av allt.
”Jag går inte i skolan eftersom jag inte har några officiella migrationsintyg. Men jag skulle väldigt gärna studera här om det var möjligt. Matte är mitt favoritämne.”
”Jag gör mina egna armband och örhängen”, säger Adriana. ”Halsband är svårare att göra. Jag har inte lärt mig det än för det är jättesvårt.”
Det är svårt för Adriana att tänka på framtiden. Hennes fokus är på sina systrar och brodern som fortfarande är kvar i Venezuela.
”Just nu tänker jag inte alls på min egen framtid. Bara att mina systrar kommer framåt i livet, att Gud hjälper dem. Min dröm är att vi kan alla vara tillsammans igen.”
*Namnet är ändrat.
